Julpyntat i min hörna

Foto från en hörna i vårt hus där jag väldigt gärna sitter och jag tycker det är så mysigt nu när julpyntet plockas fram allt eftersom.
25b

I år kommer advent sent och jag vet inte om det är därför men jag tycker det har varit ovanligt mycket diskussioner på nätet om när det egentligen är ok att julpynta och mitt eviga svar på den frågan är ju att det är upp till var och en att bestämma. Det som känns rätt för mig känns kanske inte rätt för dig och tvärtom men jag kan inte säga vad du ska tycka och du kan inte säga vad jag ska tycka. Jag har själv inte varit inblandad men läst lite varstans. Jag respekterar att det finns de som tröttnar på julen ifall de julpyntar för tidigt men jag gör inte det. Jag tröttnar inte på julmusik eller glögg heller. Tvärtom så känner jag ett stort vemod när allt det ljuvligt juliga är över och varför då inte dra ut på det underbara lite längre och helt ärligt, efter tjugondedag Knut vill jag inte ha julpyntet kvar så då får jag ju börja i mitten av november. Ett annat argument jag läst att man måste ju längta först för att kunna njuta sedan och då ska man inte julpynta till advent. Men hallå, om man börjar längta redan i augusti år efter år? Vi är olika och det måste respekteras från båda hållen utan pekpinnar kan jag tycka. I år är det ju t.o.m. vetenskapligt bevisat i en studie från Storbritannien att de som julpyntar tidigt är lyckligare. Bara det!
25

Själv är jag klar med första omgången pynt, det som jag själv kan plocka fram. Till de andra lådorna måste man vara två för att nå. De stora tomtarna, bocken, jullandskapet är sådant som inte kommer fram förrän dagarna innan julafton. Jag har inte börjat pynta så här tidigt förrän de 2-3 senaste åren och jag känner mig mycket mer harmonisk inför julen än när jag skulle vänta in det som ansågs ok. Något år (4 eller 5 år sedan kanske?) hade jag så fullt upp med mina studier och barnens aktiviteter att vi inte pyntade förrän dagarna innan julafton förutom adventsljusstakarna och då kände jag mig snuvad på en stor del av stämningen, julmyset och förväntan. Jag kan ta att det finns de som tycker jag resonerar konstigt så länge de ändå respekterar att vi tycker olika. Ikväll ska vi titta på julfilm igen, det hör till att koppla av men en julfilm på lördagskvällen så man inte stressar runt för mycket. Ärligt talat så tror jag att de som vill göra allting i sista minuten är de som blir mest stressade och kanske därför inte gillar julen lika mycket. Det som ligger klart i frysen finns ju liksom kvar där, att slå in julklappar är jättemysigt, om man för det i god tid. Inte om man sitter uppe och stressar de sista kvällarna. O.s.v. Nu vet jag ju att de flesta som följer min julblogg är som jag och älskar julen men det kändes ändå viktigt att få ner mina tankar i år igen. Kanske gör det att någon mer vågar följa sin inre röst och plocka fram adventsljusstakarna denna helgen istället för nästa och baka en omgång lussebullar innan Luciaveckan är här.
untitled

Annonser

Vad är det som är SÅ fantastiskt med julen ?

Vad är det som är SÅ fantastiskt med julen och varför gillar du den så mycket? Det är en fråga som jag ofta får och ibland känner jag för att ställa en motfråga varför man inte älskar julen så mycket som jag gör men det brukar jag inte göra, alla är vi ju olika 🙂

Förutom det helt uppenbara att julen är en fantastisk högtid då man förhoppningsvis får vara ledig några dagar och umgås med nära och kära i ett varmt och julpyntat hem så innefattar julen så mycket av min personlighet. Ända sedan jag var riktigt liten har jag älskat att pyssla, pynta, baka, ge bort saker och glädja andra. Som jag har skrivit förut så hade jag de mest fantastiska barndomsjular som skulle platsa i vilken Astrid Lindgren saga som helst. Min mamma och mina morföräldrar hade en äkta glädje i julförberedelsrna och julfirandet och de inkluderade oss barn i allt. Vi fick vara med och stoppa korv och provsmaka nygräddad leverpastej när grisen skulle tas om hand. När jag var barn köptes en färdigstyckad gris men min mamma var uppvuxen på lantbruk så det var något som gjordes grundligt. Varje höst samlades vi i mormor och morfars kök på hösten för att stöpa ljus gemensamt 3 generationer. Det var en glad och förväntansfull stämning med många glada skratt och skämt och ibland små experiment i ljusstöpandet. I det där sista stearinet som blir kvar längst upp på vattenytan brukade min bror och jag stoppa ner tummen när vattnet svalnat men innan stearinet stelnat. Efter x antal doppningar fick man en avgjutning av sin tummtopp i stearin. Dessa sparade jag år efter år på bomull i en fin ask och jag hade sådana avgjutningar i diverse färger. Mormor och morfar bodde i ett sekelskfteshus med en kall farstu där ljusen fick hänga och stelna mellan doppningarna. Åh vad jag saknar det där huset, det är ju i sådana hus man verkligen vill fira julen. Charmiga fönster, kakelugn, ett jättestort skafferi som man kunde gå in i och där julmusten och diverse annat förvarades och jag minns att där doftade så gott av äpplen som vinterförvarades.

Jag fortsätter att berätta om mina julminnen i senare inlägg, ni som följt mig länge har redan läst om det men jag skriver från hjärtat så lite olika minnen dyker upp varje år. Nu ska jag gå och värma lite glögg, slå mig ner i soffan med lite tända ljus och julmusik. 10 minuters julstämning varje kväll tror jag är bra för en stressad själ. Likaså att påminna sig själv om det underbara med julen. Visst är det kul att gå i affärer och titta på julnyheter men den äkta julglädjen finner åtminstone jag i hemmets vrå med min familj.
2001
Foto från 2001, den där halmbocken köpte jag 1990, samma år som jag tog studenten och den hänger fortfarande med. Katten hette Figaro och var min första alldeles egna älskade katt.

Är den svenska jultomten en utrotningshotad art?

Så får man kanske inte uttrycka sig men jag ska försöka förklara hur jag tänker. Låt mig börja med en bild:
nystrom

Jenny Nyströms illustrationer av den svenska tomten. Den svenska tomten som har sitt ursprung både från hustomten som skötte om gården och som skulle få sin gröt på julaftonskväll och från julbocken som kom med julklappar. Den svenska jultomten som bor i skogen någonstans i närheten, vars kläder är gammeldags men kan vara både röda, grå, gröna och bruna. Han är inte överviktig och eftersom han bor någonstans i närheten är han nog inte ensam utan det finns kanske flera jultomtar, fast det är det ingen som vet. Det är lite magiskt och hemlighetsfullt.
lars
Motiv Lars Carlsson

Den svenska jultomten får hjälp av en get eller en häst att dra julklapparna och han färdas på snön genom skogen. Han återges också ofta i bild med grisar som är starkt förknippade med den svenska julen. Liknande historia har de övriga nordiska länderna fast deras tomtar bor i finska Lappland eller på Grönland.

Men hur är den moderna svenska tomten, det känns som att han blir mer och mer kommersialiserad för varje årtionde och ersätts av den amerikanska Santa. Bor han fortfarande i skogen någonstans i närheten eller har han flyttat till Nordpolen? Har han kvar sin get och häst eller har de ersatts av flygande renar? Får han sin julgröt eller får han mjölk och kakor? Har han växt på både längden och bredden och kanske t.o.m. blivit tjock? Ännu så länge kommer han i alla fall till de flesta barnfamiljer på julafton och frågar ifall det finns några snälla barn men om några årtionden kanske han gör som sin amerikanska vän och bara lämnar julklapparna under granen och i strumporna och istället träffar barnen på varuhusen.

Jo, jag inser att tiden har sin gång och saker förändras. Jag älskar julfilmer, även de amerikanska. De svenska julfilmerna är väl snarare inriktade på humor än historia och inget fel i det men för dagens barn blir nog den amerikanska versionen ofta mer tillgänglig än den svenska. Kanske är det därför som jag älskar Trolltider så mycket, för den knyter an till den svenska folktron? Tomten är ju trots allt lika välkommen vare sig han kommer med renar eller med en get men berätta gärna historier om den svenska jultomten för era barn. Leta efter tomtespår i skogen, ställ ut gröt till honom… så han inte svälter ihjäl och utrotas.
jennyn
Bild Jenny  Nyström

Att bara vara i stunden

På kvällarna tycker jag det är mysigt att släcka ner belysningen och bara ha mysbelysning tänd, jag är så nöjd med den här lampan som vi köpte förra hösten. Egentligen från julavdelningen men den hänger framme resten av året och plockas ner till advent för att göra plats för vår stora stjärna.
2017-10-1919.17.14_preview.jpeg

Sedan tycker jag det är mysigt med tända ljus och en kopp te i mörkret.

2017-10-1919.16.43_preview.jpeg

Pepparkakor köpte vi för en vecka sedan och clementiner har vi haft hemma sedan vi skördade de sista äpplena på våra träd. Små föraningar om den underbara högtid som närmar sig. Jag brukar inte göra några listor för saker att hinna med under hösten, funderar lite och sedan tar vi det lite som det kommer, vad som hinns och orkas med. Jag gör däremot listor på julklappar, julkort, julmat och julbak. Det är så trevligt att smygkika lite på de där gamla listorna resten av året och drömma sig bort till julefriden en liten stund ❤ Tänk om man kunde få jullov hela december och bara ägna sig åt att julmysa med bakning, pyntning, gå på julmarknader mm!

Julen i mina tankar

När jag sitter här hemma och pysslar med mina julkort, läser julbloggar och annat julrelaterat på sociala medier så händer det att jag glömmer bort mig och nästan tror att julen snart är här. Ganska mysigt att drömma sig bort lite ibland fast hösten tenderar att kännas lång när jag börjar längta så här tidigt. Men ni vet känslan när huset enbart lyses upp av juleljusen, allt är klart, stämningsfull julmusik hörs svagt från något rum, julens dofter har spridit sig till varenda vrå i huset och förväntan och glädje är så påtaglig att man nästan kan ta på den. Tänk om man kunde spara de stunderna och plocka fram dem under vardagens stressiga dagar och inte bara minnet och längtan efter dem. Fast då skulle ju julen inte vara så speciellt som den faktiskt är om vi kunde uppleva äkta julglädje precis när som helst så vi får nöja oss med att uppleva denna fantastiska högtid en gång om året.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vår julgran för något år sedan. Rött är verkligen julens färg för mig, vissa år har jag haft mest vitt och silver men rött är verkligen en varm och hemtrevligt färg under julen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Inre julkris

Jag har haft många funderingar på det här med att fortsätta julblogga och de tankarna kommer starkare för varje år. Julen för mig är familj och mys men så mycket av julen numera är kommersiellt. Jag har inte riktigt kunnat få ner mina tankar på ett bra sätt men känner så igen mig i Annas inlägg ”Ett stort problem”. Jag fick väl med lite av tankarna som snurrar i mitt huvud när jag skrev en kommentar till hennes inlägg så  jag väljer att citera mig själv här:

Jag tänker som dig men har inte fått ihop något välformulerat inlägg. Jag älskar julen och har julbloggat/haft julhemsida sedan 1999 men känner mig mer och mer tudelad för varje år. Även om jag fokuserar på personliga inlägg som pyssel och familjemys i min blogg så är det kommersiella inlägg som lockar läsare och jag tvivlar ibland på om jag ska fortsätta blogga men vi är ju några julbloggare som inte fokuserar på det kommersiella och precis som jag älskar era uppdateringar hoppas jag att även min blogg uppskattas utan en massa julnyheter och visst är det svårt ibland att vara konsekvent. Jag tycker ju att det är mysigt att gå på julavdelningarna även om jag inte handlar något, samtidigt känns det helt galet hur mycket onödigt som säljs. Jag lagar mycket vegetariskt till julbordet men det är de traditionella kötträtterna som efterfrågas. Vi undviker socker resten av året men när det gäller gottebordet faller jag för mina vanliga godisrecept och faller i sockerfällan som jag sedan får kämpa för att ta mig ur igen. Ofta följs julgodiset upp av choklad i julklapp. Mycket tankar snurrar i mitt huvud och jag har därför inte julbloggat så mycket i år även om längtan finns där. 

Men jag vet att jag skulle sakna många av er mina julvänner ifall ni slutade att julblogga och jag hoppas att det finns de som känner så för min julblogg även om det blir mycket upprepningar. Julen handlar ju om traditioner och jag skriver om min jul, inte tvärtom gör en jul som passar att dokumentera i bloggen. Att ta fram de gamla kära julsakerna år efter år betyder så mycket mer för mig än att följa jultrenderna och för mig skulle det inte kännas bra om bloggen byggde på att företag skulle tjäna pengar på den och folk lockas till en massa onödiga inköp. Detta gäller inte bara julbloggar. En del av mina gamla favoritbloggar är numera så fulla av adlinks att det personliga har försvunnit. Det märks så tydligt att de gör inlägg bara för att få till adlinks. Jag inser ju att det kanske är jag som är omodern och inte hänger med i tiden, men frågan är vilket är rätt i det långa loppet. Jordens resurser håller på att ta slut och då vill jag inte bidra till köphets i mina bloggar. Ett fåtal inlägg om produkter som ändå ligger mig lite varmt om hjärtat såsom att jag köpte en ny årgångsnalle när jag var i London, mitt favoritjulporslin och mina julmöss som ibland får en ny julkompis. Om jag köper något nytt vilket jag inte gör varje år, så vill jag att sakerna ändå ska bära på en historia. Att jag minns varför jag köpte dem och inte bara för att de av en impuls hamnade i min varukorg. Eftertanke.

Nu har jag kanske skrämt bort läsare med mina tankar men då får det vara så, jag har hellre tio trogna läsare än hundratals impulsklickare och jag hoppas att ni som återvänder till min julblogg år efter år (som sagt detta är min 19:e säsong) gör det för att ni gillar att läsa det jag skriver om och att jag uppfyller mitt mål med att dela med mig av och sprida julglädje. Observera att jag inte dömer någon annan och jag tycker att det är trevligt att julbloggar har olika inriktningar och kompletterar varandra, det är bara det att jag känner mig kluven själv just nu.

Som avslutning tänkte jag bjuda på några skogsfoton, hösten innebär ju mystider, planering och längtan inför julen så hösten brukar få en naturlig plats i min julblogg men mina vänner, jag har även sparat några vinterfoton från början av året som jag ska lägga upp under hösten.
05a
Detta är en plats i skogen hemma där jag bor, stenar, mossa, stubbar mm brukar väcka min fantasi om små skogsväsen, småtomtar mm som kanske har sina hem där 😉
05b
Hösten börjar göra sig påmind även här långt nere i södern (växtzon 1).

Ps. så klart att det finns småtroll och småtomtar i skogen 😉
2017-09-0612.24.00

Att ta tillvara på December

Att vi har fullt upp i December med musicerande barn som gör juluppträdanden över hela kommunen har jag ju berättar förut men jag försöker ändå att ta tillvara på December, denna underbara månad. Jag lägger inte tiden på att städa lister och annat utan på att njuta av julmånaden med sådant som gör mig glad. Jag lyssnar mycket på julmusik, jag tittar på julfilmer när det finns tid, jag älskar att julbaka men kanske mest av allt när tiden är knapp så njuter jag av nuet. Det kan vara så enkelt som att tända ett ljus, slå mig ner i soffan i vardagsrummet som bara är upplyst av ljuset och de elektriska juleljusen, njuta av känslan att julen snart är här. Ofta sätter jag på julmusik, ibland tar jag datorn i knä och läser julbloggar eller tittar på julmusik på Youtube eller någon julkalender. Om det någon kväll inte finns så mycket tid så är 5 minuters julmusik och ett tänt ljus så mysigt.

Låt mig få tända ett ljus
Låt mig få tända ett ljus,
tända det bara för dig.
Färga din värld röd och klar,
se hur du glittrar till svar.

Ute går natten till ro,
bygger en gnistrande bro,
fram till vårt festglada hus,
där jag vill tända ett ljus.

Ett ljus för bara dig och mig,
ett ljus för bara dig och mig.

Låt mig få tända ett ljus,
värma dig om du är kall,
nynna en sång som du kan,
se hur du ler lite grann.

Sjärnklara midvinter kväll,
bäddar sin snömjuka fäll,
intill vårt festglada hus,
där jag vill tända ett ljus.

Ett ljus för bara dig och mig,
ett ljus för bara dig och mig.

Svensk text Börje Carlsson. Melodin till sången är  Mozarts vaggsång