Äpplet faller inte långt ifrån trädet

Precis som jag har ärvt kärleken till julen från min mamma och mormor så har även mina barn ärvt denna kärlek till julen. Det är väl delvis därför som det kan vara svårt att få till pepparkaksbak och lussekattsbak tidsmässigt numera för alla fyra barnen vill gärna vara med och det tycker jag är fantastiskt roligt. Vi samlas i köket, sätter på julmusiken och bakar tillsammans medan vi pratar om gångna jular. Både från när jag var liten men även från när barnen var små och jag får höra vad de minns och har uppskattat genom åren. Ibland har vi haft gästande tonåringar som bakat med oss och alla har tyckt att vi har jättemysiga jultraditioner hemma hos oss. Likaså är lillejulafton med sin uppesittarkväll helig för oss, alla har sina favoriter som de vill baka till julafton.  Själv brukar jag vara klar med mina måsten, jag bara njuter av att ha familjen samlad i köket och servar så gott det går. Det brukar rullas mozartkulor, friteras struvor och klenäter, göras brända mandlar mm. Sonen har skapat en egen tradition med att fritera mozzarellakulor mm i frityroljan när kakorna är klara. Äldsta dottern är en klippa, hon bakar på egen initiativ de traditionella kakorna så gottebordet ser ut som det brukar även om jag ibland haft fullt upp. Det blir mycket skratt och glädje, julmusik och ögon som tindrar ikapp med juleljusen. Julafton i alla ära, jag skulle inte vilja vara utan vare sig uppesittarkvällen eller Juldagen. De senaste åren har vi sett till att vara själva hemma på Juldagen som en paus i julfirandet med släkten, det är så sällan vi är hemma bara familjen så den dagen ägnas åt brädspel, julklappar, julbordsrester och julgodis och förstås en promenad. Jag blir lite nostalgisk när jag skriver detta, jag har ju haft mina julboggar/julsidor sedan 1999 och då var sonen bebis och äldsta dottern 2 år, våra yngsta var inte födda. Jag har ju faktiskt dokumenterat familjens jular under hela deras uppväxt. När jag startade Julsidan 1999 hade jag ingen egen digitalkamera så jag scannade foton och det kändes som höjden av lyx då jag en helg fick låna en digitalkamera och fotograferade allt vårt pynt istället för att vänta på framkallning och scanning. Det känns fantastiskt att jag fortfarande har följare som tycker om att läsa om mitt julpladder ❤
Viktigare än de dyraste julklappar är ju gemenskapen och glädjen i juletid.

Idag har jag plockat lite lönnlöv, jag skulle ha plockat kastanjer igår men regnet öste ner så jag nöjde mig med att mata änderna som bor nära kastanjeträden. Kastanjerna får jag plocka en annan kväll. Min bricka sprakar nu av höstfärger och allra mysigast är den förstås när jag tänder ljuset på kvällen. Mina brickor har sett lite olika ut genom åren och ett år hade jag flera mindre ljus, yngsta dottern som då var två år trodde att det var  en tårta när jag tände ljusen på morgonen och hon blev så besviken när hon inte fick någon tårta till frukost utan bara sin vanliga mat.
1003

Annonser

Julklappar

Nej, vi köpte faktiskt inte några julklappar i Ullared, tyvärr. Den tiden då man kunde fynda alla julklappar på en och samma dag i Ullared, tja jag ska inte säga att den är över vi kommer nog dit igen men vi är inte i den fasen just nu. När barnen var små åkte maken och jag dit själva och kunde klara av alla julklappsinköpen på samma dag. Härligt med allt under ett och samma tak och oftast till billigare priser. Lego, Pippihus, Skrållandockor, DVD filmer osv. Visst skulle vi kunna hitta bra julklappar där även nu, det finns ju mycket mer än leksaker men barnen brukar istället följa med till Ullared och själva köpa sina fynd. Och visst är det jättemysigt att göra det som en  familjeutflykt så jag klagar absolut inte utan det är mer en reflektion över tidens gång och föräldraskapets olika faser. Jag skulle kunna fynda massor med flytta hemifrån saker till de äldsta barnen men inte när de är med 😉

Jag känner igen mig i mycket i ”Jul i norr” bloggen. Vi har båda fyra barn och i ungefär samma åldrar, hon har lite längre spridning på sina men på ett ungefär så det är stor och härlig igenkänningsfaktor 🙂

I år behöver nog alla våra barn nya mobiler i julklapp och det tekniska är inte min avdelning. Min man tycker antingen att det jag hittar är för dåligt eller för dyrt så det är bäst att han som är mer insatt väljer. Men jag saknar julklappsspaningen och julklappsshoppingen, jag brukar ju vara i full gång nu. Jag tror det får bli någon liten julklapp utöver mobilerna så även jag får njuta lite av julklappsinköpen. Sonen är just i startfasen för att börja spara saker tills det är dags att flytta hemifrån och sådant älskar jag att shoppa. Äldsta dottern har det mesta hon behöver som vi får plats att förvara.  När jag häromdagen lyssnade på ”Driving home for Christmas” slog det mig att detta kan vara sista julen som alla våra barn bor kvar hemma och att de till nästa jul kommer hem över julen. Det känns inte längesedan som de var små, det är förstås både  väldigt spännande och roligt men samtidigt lite vemodigt. Kanske åker vi på adventsfika hemma i dotterns egna lägenhet till nästa jul? Första julen i egen lägenhet är ju så underbar och speciell, att få pynta en hel lägenhet istället för bara ett rum och börja skapa sina egna traditioner. Och visst var det mysigt på den tiden man körde hem till föräldrarna för att fira jul med bilen fullpackad med julklappar och kattboxar. Sedan kom småbarnsåren då man gärna var hemma på julen.

Äldsta dottern började studera på högskolan för en månad sedan och har tänkt att pendla det första året. Sonen tar studenten till sommaren och siktar nog på GMU till nästa höst.  Sedan har vi ju en 14-åring och en 11-åring som tur är, annars skulle det bli tomt här hemma! 😉

Jag har letat upp några foton från julen 2004, då hade vi tre småbarn ❤ Jularna med småbarn är ju helt fantastiska, man skapar sina egna traditioner och möts av tindrande barnaögon ❤
Det är från vårt förra hus där vi hade en av julgranarna placerad i valvet mellan vardagsrummet och köket så man kunde njuta av granen från båda rummen.
145_4554

145_4556
145_4555

 

Julen i mina tankar

När jag sitter här hemma och pysslar med mina julkort, läser julbloggar och annat julrelaterat på sociala medier så händer det att jag glömmer bort mig och nästan tror att julen snart är här. Ganska mysigt att drömma sig bort lite ibland fast hösten tenderar att kännas lång när jag börjar längta så här tidigt. Men ni vet känslan när huset enbart lyses upp av juleljusen, allt är klart, stämningsfull julmusik hörs svagt från något rum, julens dofter har spridit sig till varenda vrå i huset och förväntan och glädje är så påtaglig att man nästan kan ta på den. Tänk om man kunde spara de stunderna och plocka fram dem under vardagens stressiga dagar och inte bara minnet och längtan efter dem. Fast då skulle ju julen inte vara så speciellt som den faktiskt är om vi kunde uppleva äkta julglädje precis när som helst så vi får nöja oss med att uppleva denna fantastiska högtid en gång om året.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vår julgran för något år sedan. Rött är verkligen julens färg för mig, vissa år har jag haft mest vitt och silver men rött är verkligen en varm och hemtrevligt färg under julen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Julbordet 2015

Här kommer lite foton från förra årets julbord hemma hos oss. Vi brukar sätta oss till bords kl 13 och bli lagom klara till Kalle Anka. Hos oss brukar jultomten komma efter Kalle Anka. När paketöppningen är klar brukar vi gå en julpromenad i kvarteret och därefter äter vi julgröten.Efter gröten dukas gottebordet fram.
aj
En liten översikt på den kalla maten.
ajdsc_0117
En översikt på den varma maten (ursäkta alla glöggflaskorna mitt i alltihopa)
Här kommer några närbilder:
ajdsc_0109
ajdsc_0110
ajdsc_0115
ajdsc_0114
Ifall du vill se foton från föregående års julbord kan du kika här.

Julaftonsfrukost

Julaftonsmorgon är ju den bästa dagen på hela  året att vakna upp till så självklart vill man ha lite speciell frukost. Förra året hade vi saffransscones och varm choklad med grädde, polkagris, marshmallows och chokladknappar i och jag lovar att det är bara på julafton som det serveras godisinslag till frukosten! Hela familjen äter frukost tillsammans, juleljusen brinner och julmusiken skapar en behaglig bakgrundsmusik. Vi bakade sconesen på morgonen, det går ju ganska snabbt så köket doftade ljuvligt av nybakat bröd. Julfrukosten ska vara mysig och ätas i lugn och ro utan stress.
adsc_0090
Barnen har sina egna julmuggar och vi vuxna hade mina fina GreenGate muggar.
adsc_0092
Saffransscones bakas enkelt på vanligt recept, man tillsätter bara ett paket saffran.
adsc_0094
Grädde, polkagrisar, marshmallows och chokladknappar.
adsc_0095
God Jul!

Vår uppesittarkväll

Här kommer ytterligare ett favoritinlägg från gamla julbloggen i repris.

Uppesittarkväll är kvällen innan julafton, alltså den 23:e december. I vissa familjer fixar man klart det sist inför julen, några klär granen, hos andra tittar man på uppesittarkväll på TV, många familjer tittar säkert på julfilm och sedan finns det säkert familjer som inte uppmärksammar kvällen nämnvärt och andra firar jul med någon halva av släkten. Jag gillar att läsa om hur andra firar jul, och hur man skapat sina traditioner.

För mig har uppesittarkväll alltid varit förknippat med familjemys och att gemensamt göra klart inför julafton. Julklappsinslagning och julpyntande brukar vi ha klart tidigare istället rullar barnen Mozartkulor och min man brukar fritera struvor, klenäter och munkar. Han bakar en gång om året och det är just de friterade julkakorna. Vi brukar lyssna på julmusik, prata och mysa tillsammans. Även katterna brukar komma ut i köket och hålla koll på oss tills de somnar. Vi äter något gott och tittar sedan på en julfilm medan vi provsmakar julens godsaker. Kvällen avslutas med att vi ställer ut gröt till tomten. När jag var barn ställde vi ut gröten på julaftonskväll men det är så lätt att glömma så vi har istället gjort det till tradition kvällen innan.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Gröt till Jultomten på lille julaftonskväll 2010, då hade vi SNÖ och på kvällen medan vi julstökade hade det blåst upp på den nyskottade gångvägen och farstubron. Så julmysigt så jag blev tårögod och jag lever fortfarande på minnet för vi har inte haft någon vit jul sedan dess.

Barnen hänger upp sina strumpor innan de lägger sig. Även detta har sin egen historia hos oss. Min mormor läste i början på femtiotalet att barnen i USA hängde upp strumpor för att få julklappar av tomten. Detta tyckte min mormor lät trevligt och tanken på att det skulle vara en speciell julstrumpa fanns inte i bondehemmet utan hon tog för givet att det var en vanlig strumpa som hängdes upp så min mamma och hennes bror fick hänga upp varsin hemstickad strumpa som de sedan hittade varsin julklapp i på morgonen. Detta blev till en tradition och när jag var barn fick jag hänga upp en strumpbyxa på julaftonskväll. Det var så spännande att först plocka upp en lite större present längst upp som oftast var något pyssel, sedan sticka ner händerna långt ner till strumpbyxans tåspetsar för att säkert hitta alla småsakerna. Jag brukade t.ex få ett Anthon Bergs marcipanbröd så det förknippar jag med julaftonsmorgon. Det finns många fina julstrumpor nuförtiden och jag har några stycken som jag pyntar med, men de som hängs upp av barnen på julaftonskväll är varsin strumpbyxa. Förutom sonen, när han var liten föreslog jag att han kunde hänga upp en långkalsong så kunde tomten knyta ihop benen men han överträffade sig själv varje år med att lägga fram både byxor, tröja och strumpor som tomten kunde stoppa ner julklappar i 🙂
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Förut när alla gått och lagt sig och jag försäkrat mig om att tomten skött sitt uppdrag (eller kanske snarare skött det åt honom) brukade jag sitta en stund framför julgranen helt själv i julnatten och bara njuta av tystnaden och av julen. Numera får tomten (okej jag) smyga tyst för att utföra strumpuppdraget, visst njuter jag fortfarande av julnatten men det är knappast längre ”endast mamma är vaken”… med tonåringar i huset lägger jag mig nästan först numera men åtminstone yngsta dottern brukar lägga sig före mig. Men den där stunden av stilla ro och att bara njuta av stunden, glädjen över min familj, julpyntat hem och julafton som väntar, den stunden är viktig för mig.

Har ni någon speciell tradition på lille julafton/uppesittarkvällen?

Sista julen med mamma

Jag skrev tidigare att jag skulle flytta över lite av mina personliga inlägg från min gamla julblogg, detta är det mest personliga inlägg jag någonsin har skrivit i någon av mina bloggar, jag skrev det 2012 och nu får det följa med till den här bloggen.

Jag vill berätta för att det kanske kan hjälpa någon som befinner sig i samma situation eller kommer att gå igenom i framtiden. Inlägget handlar om den sista julen som jag fick fira med min mamma innan hon dog i cancer. Mammas cancer upptäcktes tidigt men det var en väldigt aggresiv form som förökade sig trots många och starka behandlingar med cytostatika (cellgifter). Mamma blev 60 år, hon hade metastaser på flera ställen i kroppen men det som tog hennes liv var metastaser i lungorna, cancern startade alltså inte i lungorna men hon hade dem fulla med metastaser.

Jag har i bloggen berättat vid flera tillfällen om mina underbara barndomsjular som mamma och mormor skapade för oss, julen har alltid varit viktig i vår familj. När mamma var döende i cancer önskade både hon och vi att hon skulle få leva så länge att hon fick uppleva en sista jul. Året innan fick hon cytostatika 23/12 och låg på sjukhuset med starka biverkningar av behandlingen (kräkte sig bl a igenom hela julaftonen) hon levde knappt 1 år och 5 månader efter att hon fått diagnosen.

Den sista julen var det en kris i november där hon behandlades på sjukhus länge för lunginflammation, cytostatikan slår ju ut immunförsvaret och lungorna var redan hårt åtsatta av metastaser men hon tog sig igenom den krisen och som sagt kändes julen viktig för både henne och oss men vi vågade inte planera för mycket för vi visste ju inte hur det skulle bli. Mamma var väldigt trött både av sjukdomen och av alla behandlingar och vilade mycket av tiden, mina barn var förkylda och vi fick besöksförbud av läkarna pga obefintligt immunförsvar, det var mycket sådant i vardagen. Mamma och jag bestämde iallafall att ifall hon inte var inlagd på sjukhuset skulle vi träffas några timmar på julafton hemma hos dem så blev det minst ansträngning för henne. När julafton kom var mamma hemma och vi var relativt friska så det blev ett sista julfirande i mitt föräldrahem. Min pappa hade varit iväg för att köpa gran några dagar innan julafton, han fanns ständigt vid mammas sida, satt hos henne under alla behandlingar. När han skulle köpa julgran fick han en stressreaktion på allt det jobbiga vi alla levde i, han visste knappt var han var och körde ifrån granförsäljningen utan gran. Jag frågade mamma ifall vi skulle ta med oss en liten gran på julafton (vi vågade inte åka dit innan pga smittorisken) men mamma tyckte att granen var trots allt inte så viktig. Även om vi aldrig haft en jul utan gran var det viktigaste ändå att vi fick träffas. Hon var så svag av cancern att hon inte orkade pynta något annat heller men min morfar som skulle fylla 90 kom dit och plockade fram lite ljus, tomtar och änglar för att mamma skulle få lite julfint att titta på.

Vi samlades allihop hemma hos mamma och pappa: min familj, min mormor och morfar och min bror med hans sambo. Vi tog det väldigt enkelt, istället för julbord hade vi bara julgröt och skinkmackor till lunch. Under Kalle Anka fick mamma tillfälle att vila sig lite, hon halvlåg i en saccosäck men var ändå tillsammans med oss andra. Efter Kalle Anka kom jultomten, vi stannade en liten stund efter att julklapparna delats ut och öppnats. Det var mycket kramar och mycket känslor. Sammanlagt var vi där kanske 5 timmar, mer orkade inte mamma. Det jag ville komma till är att det blev så uppenbart vad som är det allra viktigaste på julen. Det är inte julklappar, ett pyntat hem och dignande julbord, utan det är att få träffa alla dem man älskar. Trots att vi alla visste att detta skulle bli mammas sista jul, hon dog den vintern, levde vi i nuet på julafton och det är trots allt en av mina bästa vuxenjular.

När vi körde hem spelades den här sången på radion och nu när jag hör den tänker jag alltid tillbaka på julen 2007 och min älskade mamma och min tro är att hon fortfarande finns med oss och följer våra liv.

När jag och min familj kom hem den julaftonen plockade vi fram ett enkelt julbord till kvällsmat, sedan delade vi ut resten av julklapparna här hemma. Det var bara vi och våra barn på kvällen men ändå så starkt och stämningsfullt.
kyrkan
Pappa tänder ljusen på mammas grav på julaftonen året efter.

Julen blir sig aldrig mer lik och inget annat heller för den delen. Men livet måste gå vidare även utan mamma och jag försöker varje dag göra det bästa av mitt liv. Ta tillvara på stunderna, prioritera det som är viktigt och inte hänga upp mig på småsaker. Vad gäller julen vill jag fortsätta skapa drömjular för både mina barns och min egen skull. Det kan inte bli som när mamma och mormor hjälptes åt men det blir efter min förmåga. Jo, jag känner väl att julen numera vilar på mina axlar, jag ansvarar för planeringen men kan delegera ut uppgifter till min man, min bror och min pappa. Det känns viktigt för mig att få träffa dem alla under julen, kanske blir det inte på julafton varje år, vi måste ju fira med makens släkt också och då blir det på deras villkor, men för mig är det viktigt att föra mina barndomstraditioner vidare. Inte så att det blir till tvång, något år får man hoppa över vissa saker, men ändå att minnena och traditionerna får leva vidare. Min mamma och mormor gav mig de mest fantastiska barndomsjular, men något de lärde mig är också att inte stressa inför julen ”det blir jul ändå”.

Vad ger man i julklapp till en döende person? Jag vet inte, det finns ingen generell lösning men det jag gav till mamma var småsaker som jag slagit in var för sig och lagt i en fin låda. Saker hon kunde njuta av i nuet. Varma gosiga strumpor, te, cd med julmusik, ett litet choklad, värmeljus, handkräm.

Tack för att du orkade läsa.